nocebo

Jag är beroende av bra film och bra musik. många skulle nog säga att jag är beroende av choklad och kaffe också. Ibland måste jag ha tillfälle att rita/måla och skriva av mig. jag vill nog inte säga att jag är beroende av människor och närhet, men det är väl alla. vi är trots allt flockdjur.
Jag gillar mycket. jag tycker att det är viktigt att se det fina i allt. en fjäril i mars, solen som speglas i vattnet. en speciell ordföljd i en bok. när det känns som att en låt är skriven för just en själv. Jag gillar helt enkelt de små detaljerna i miljön, tiden och livet.
Jag äter allt för dåligt.
Jag säger ja till nästan allt dessvärre. har väldigt svårt att säga nej, och det tär.
Jag ger mig sällan in i saker som för mig är en utmaning. har väldigt lätt att skita i saker.
Jag duktig på att vara kreativ och tänka logiskt.
Jag stör mig arrogans, naivitet, och dumhet
Jag läser  mycket margit sandemo, självbiografier och kultur/foto/musik-böcker. av någon anledning tycker jag inte om uppdiktade saker. sandemos verk är nog de enda romanerna jag någonsin gillat. men det är ju mycket verklighet i dem också då ska sägas.
Jag är vackrast på morgonen när ingen ser mig
Jag skrattar väldigt ofta.
Jag är en typisk inskrekt svensk även om jag inte vill erkänna det själv. men så tror jag alla är. alla svenskar då.
Jag har aldrig varit utanför norden för min familj är tråkig och snål.
Jag är lycklig(ast) de första vårveckorna. när man känner sig fri och kravlös. en picknick med de finaste människorna på det. då är allt perfekt!
Jag trivs inte med folk jag inte känner. jag hatar att småprata som om någon skulle bry sig. därför har jag jättesvårt att få vänner också. allt var mycket lättare när man var liten. då kunde man gå fram till sin framtida bästis och ge henne eller honom en legokloss, sen vips var man vänner för livet. det är ju lite synd att det inte är så längre.
Jag är dålig på mer än vad jag vill erkänna för mig själv. att ta hand om mig själv är bara en sak.
Jag är rädd för sociala situationer och trånga utrymmen. det känns som att man kan dra en parallell någonstans där. klaustrofobi och aspergers syndrom. lite lika?
Jag älskar att röra på mig. då mår jag som bäst.
Jag uppskattar när andra tar hand om de problem jag borde lösa själv. ibland blir det bara för mycket. skulle väl egentligen säga att jag uppskattar när folk förstår mig och hjälper mig utan att jag ber om det.
en annan sak jag tycker om är när någon överraskar mig helt utan anledning. eftersom jag tycker om att skämma bort de jag älskar och överraska dem. men på nåt sätt känns det som att jag inte alltid får det samma tillbaka som tack.
Jag tror på andligheten, karma och ödet. helt seriöst så tycker jag att det töntigaste som finns är att skylla på slumpen. du har alltid ett val, och var du än väljer, påverkar en annan. som väljer något annat, osv. sådär håller det på.
ödet har ett öde för alla.



nu har jag öppnat min själ för hela världen om de vill läsa.
gör du det också?