nocebo

sitter och trycker i mig onödiga mängder kalorier och socker, medans jag lyssnar på världens bästa band.
försöker känna efter, kan jag få tillbaka den där ögonblickskänslan jag hade på hultsfred i sommras?
och svaret är Nej. det går inte. men musiken är alltid den samma. och det finns en känsla jag alltid kommer kunna ta fram och känna lite på, och det är när jag hörde den där lustiga låten för sisådär 5 år sedan. jag satt i soffan med pappa och det var rätt så sent. han drack öl och jag cola.
det var säkerligen lördagskväll, för det var då vi brukade kolla på headbangers ball på mtv, eller plektrum på ztv.
jag tyckte alltid att det var så mysigt, även om det inte var direkt min musikstil som spelades under dessa program.
men så, helt plötsligt hörde jag något som jag tyckte om. pappa sa att det var ett finskt band som funnits ett tag, men tydligen inte blivit så särskilt kända förän nu.
jag kommer inte ihåg vilken låt det var tyvärr, men den känslan jag fick när jag hörde introt var otrolig.
denna samling människor från finland, som spelade så vemodig och vacker musik,
hur skulle jag inte kunna bli helt nerkärad i dem?